
















Motsättningen mellan det stora och det lilla är påtaglig. Storbanker, storföretag och globala händelser står i skarp kontrast till det nära och lilla, det personliga.
På hälsofronten ser vi hur "läkemedelsbolag" genom jurister och lobbying får politiker att alltmer begränsa vår makt över vår egen person, vår egen kropp. En inkvisition pågår, där endast de som tror på de globala läkemedelsjättarnas "läkemedel" är fredade i sin tro. Vi som går vår egen väg och tänker själva får allt mindre utrymme.
Om det vetenskapligt gick att bevisa att "Big Pharma"s produkter, kemikalierna som kallas läkemedel, verkligen hjälpte oss och botade oss så vore det inget att gläfsa om. Men verkligheten ser inte sådan ut.
Läkemedelsjättarna tillverkar inte substanser som i första hand läker och botar. De har enligt lag en enda uppgift - att se till att deras aktieägare tjänar så mycket pengar som möjligt. Det är inget angrepp på dem, det är ett konstaterande.
Ett aktiebolag får inte göra vad som helst. Det ska gå med vinst och inte pyssla med välgörenhet. Men ändå finns där en tankebubbla som vi flyter omkring i, där vi inbillar oss att de stora jättebolagen tar fram sina "mediciner" för att vara snälla mot oss, för att de tycker synd om oss. Verkligheten är väldigt långt därifrån.
Det mesta av modern medicin är symptomdämpande, inte läkande. Det finns inga pengar i att göra folk friska. Att däremot få dem att acceptera ett livslångt medicinerande är en mycket vinstdrivande affärsidé.
I gamla tiders Kina fick inte läkarna betalt så länge någon var sjuk. Man betalade när man var frisk. Här och nu är det tvärtom. Vi betalar både genom skatt och avgifter för en vård som långt ifrån alltid gör att vi mår bättre eller blir friskare.
Under vinjetten Hälsa i perspektiv kommer vi att löpande skriva om hälsohändelser, hälsopolitik och annat som påverkar och inkräktar på vår fria rätt till att bestämma över våra egna kroppar, vår egen hälsa.